Två sidor av supporterkulturen
Supporterkulturen inom fotbollen är sannerligen tudelad i sin form. Å ena sidan så finns en sjuklig benägenhet att ta till våld mot andra supporters, å andra sidan finns en glädje och gemenskap som är svår att finna på annat håll.
Den sjuka sidan
Man skulle kunna dela upp det i två delar, den sjuka sidan och den vackra sidan. Till den sjuka sidan tillhör den del av kulturen som innebär att man bygger upp en slags fienderelation mot alla som inte supportar samma lag. De allra flesta har tillräckligt med vett och distans till vad fotbollen är, så att detta bara något som finns just inne på arenan när det är dags för match. Även om det inte är snyggt så skadar det inte någon att det skriks en del svordomar på matcherna eller buas åt domare – och så vidare.Det sjukliga är däremot de som inte har förstånd att skilja på saker och ting. De som tar med sig ilska, rivalitet utanför arenan och idkar våld mot motståndarsupporters. Ibland helt oskyldiga – något vi såg bland annat under våren 2014 då en Djurgårdssupporter otroligt tragiskt miste livet.
Den vackra sidan
Den vackra sidan av saken är den genuina gemenskap som finns på arenorna bland de människor som genuint supportar sina lag och stämmer upp i sånger och ramsor som skapar den där fantastiska inramningen och stämningen som lockar så många människor. Inte minst när det svenska landslaget spelar så sluter folk upp och då är det i princip alltid fredliga tillställningar vad vi erfar. Här bjuder vi på en video från EM 2012. En fantastisk uppslutning.